Som jag nämnde i mitt förra inlägg så var det ju bal-helg i helgen. Det var så otroligt roligt och spännande att se hur balen går till här i Amerika, och ja kan säga er att den är såååå mycket större än vad den är hemma i Sverige. Det är något som tjejerna i skolan börjar drömma om redan som småbarn och som vissa lägger tusentals kronor på varje år. 

Balen består av en hel del moment;

Först och främst måste man ha en snygg bil, iallafall här i Montevideo. Ja, det låter knäppt, men bilen är helt klart viktig! 
Och vilka bilar sen! Sportbilar, antikbilar, bilar man inte trodde fanns! Helt galet. Dessa bilarna cirkulerar man runt med i den lilla staden. Grannarna ställer ut fikastolar i trädgården och tittar på alla bilar som åker förbi, nästan som cortegen hemma i Göteborg.
När de till sist börjar släppa in folk till själva balen bildas en lååång kö med alla bilarna in till skolan. Vi fick en bra plats och vi satt i kön ca 15 minuter(!) innan det var vår tur att komma in.

Killarna går ut på sin vänstersida som är riktad mot skolan, sedan kommer någon på tjejernas sida och eskortear tjejen till killen på andra sidan och sedan går man in på en röd matta, medans en massa människor ser på och tar kort. Nervöst!
När vi kom in fick vi göra ett blåstest för polisen för att försäkra dem om att ingen var full. Efter detta är det dags för "The Grand March". Detta är för att alla ska kunna få se hur alla är klädda, ta kort, men helt enkelt visa upp sig. Gymsalen var dekorerad med en gångväg runt hela gymsalen, runt omkring stod föräldrar, släktingar och övriga medborgare i Montevideo, en hel del människor helt enkelt. Det ända jag tänkte här var; Ramla inte nu för Helv...!

Next up är det dags för middag. Veckor innan balen får man skriva upp sig till vilket bord och med vilka man sitter med. Jag och min dejt, Sam satt vid bord 32. Vi åt kyckling med bakad potatis och fick chokladkaka som dessär. I bakgrunden spelas gamla amerikanska, romantiska låtar. När den sista biten dessär ligger och fördelas i magen börjar fest-låtarna spelas, vid det här laget börjar allihop dra sig ner mot dansgolvet och dansen drar igång. Vi dansar ända tills klockan är 11.

När klockan är 11 samåkte min värdbror Collin, hans dejt Sofie, min dejt Sam och jag hem till oss för att byta om till mer avslappnade kläder.
Nu börjar det roliga!

Efter PROM, för att förhindra fulla ungdomar, har skolan anordnat något som kallas "Daybreak", ingen vet varför det kallas det, men det är som en slags efterfest som börjar klockan 12 på natten. Vi kom dit och det visar sig vara en lokal bestående av pingisbord, TV, Photo booth, MAT OCH LÄSK, musik, en massa ungdomar och en massa kul. Angränsat till dessa rum fanns bowling lokal, laserdome, casino och förövrigt en massa spel tillgängliga. OJ va kuul! Så natten bestod av en massa skrattande, spelande, halvt sovande, ätandes och korttagande. KLockan 3 på natten kom en hypnotist dit som drog upp 12 elever upp på scen och jag är faktiskt inte riktigt säker på om de var hypnotiseade eller inte. Människorna som drogs upp hade liksom ALDRIG gjort vad som gjorde där uppe på scenen om dom hade varit i normalt tillstånd... ne jag vet verkligen inte.. läskigt.

Detta tog slut klockan 4.30 och då var Daybreak över. Vi åkte raka vägen hem och somnade så fort huvudet nuddade kudden. 

En sån dag/natt! 


Här är jag och min dejt, Sam.

Här är jag och min första dejt, Dimitri, för jag gick på två baler. En på Maccray High School i Granite Falls, med Dimitri, och en i Montevideo med Sam.

PÅ min egen Daybreak i Montevideo tog vi en maaasssa bilder med photo booth.

Vackra Brook och jag.

Från vänster tjejer: Kalina, Stina, Sofie, jag, Tania, Ali, Addie, Serena.
Från vänster killarna: Hans, Justin, Collin, Sam, Derek, Adam, Brendan, Seth.



DAYBREAK:





Imorgon ska jag gå upp tidigt och får skjuts av min värdmamma till cafét Java River och där ska jag sitta och vänta tills klockan är 9, då ska Sofie, Jack och Jack's mamma hämta mig, för vi ska nämligen in till Minneapolis imon för att först gå på Mall of America för att shoppa och sedan ska vi kolla på Twins när de spelar baseball, Twins är vad i princip alla från Minnesota hejar på. Spännande!!

Hoppas alla mår bra där hemma!

Kramar

Åh vilken bra början på helgen!

I fredags efter skolan drog vi alla iväg till Fine Art Center för skolans musikal-repetition. Jag är inte med i musikalen utan hjälper till back stage. Hur som helst satt jag i publikstolarna och njöt av musik och skådespel, efter detta sprang vi ner i sminkrummet och bytte om. Vi skulle nämligen iväg till Wilmer, en stad 45 minuter från Montevideo för att kolla på The hungergames, filmen baserad på boken med samma namn som i princip alla i min skola har läst vid det här laget. Så hur som helst klär vi ut oss. Jag till Peeta i konditor-format, Martine till Haymitch, Jessica till Katniss, Froya till Fox face etc. Bild kommer förhoppningsvis upp snart:) Jag tog inte med mig någon kamera så jag väntar på att de andra kommer lägga upp bilder på facebook!

Filmen va jättebra, och jag är glad att det var ett tag sen nu jag läste boken så att förväntningar och detaljer inte var superfräsha. Klockan 2 på natten kom jag hem igen men kom inte till sängs förrän klockan 3, för att sedan höra klockan ringa klockan 6, 3 timmar senare. Idag hade vi nämligen tal-tävling igen och den gula skolbussen lämnade skolan klockan 7 på morran. Två timmar bort ligger Luverne där veckans tävling höll till. Jag vet inte om jag har förklarat hur "speech" som aktiviteten heter, går till. 
Det finns flera olika kategorier; discussion, prose, poetry, storytelling, humor. Jag och Martine har Dramatic Duo och spelar upp en liten sketch på 8 minuter. 

Man spelar upp sin pjäs tre olika gånger för olika personer och nya domare varje gång. Vi får gå in i ett klassrum där 5 andra par sitter utplaserade, samt en domare. I början får vi ett papper där vi ser när och var vi ska uppträda. Efter det att man uppträtt får man sätta sig ner igen och se de andra när de uppträder. Det kluriga med dramatic Duo är att man varken får titta eller ta på varandra när man agerar, utan man får helt enkelt hitta en punkt i ögonhöjd någoonstans framför sig där man får fästa blicken och sedan prata som om personen, i det här fallet Martine, står framför dig. Mycket speciellt. Hur som helst gick det väldigt bra för Martine och mig! Vi kom först i vår skola i vår kategori och femma i hela tävlingen som innehöll 35 par. Gissa om vi var stolta! 

Jag och Martine.

Här är talgruppen från Montevideo.

Men efter bara 3 timmars sömn är jag just nu väldigt trött och det ska bli skönt att gå och lägga sig och soova:)

Massa kramar på er!


Klockan 3 idag kom jag hem från en jättekul helg i Mankato. Det tog oss ca 3 timmar sammanlagt att komma dit och vi fick ta två stora bilar för att få plats med alla utbytesstudenter från vårt lilla område i och runt omkring Montevideo. Helgen delade vi med 90 andra utbytesstudenter runt om i Minnesota. Mount Kato, berget, eller den lilla kullen som vi åkte skidor på var ju inte direkt en lång och härlig trysilbacke, och antagligen långt ifrån en alpernabacke, men det var bara härligt att stå på skidor och susa ner för backar igen. Det tog ca 15 sekunder innan man var nere och liften upp tog väl en 2 minuter. Men backarna var fint pistade och den lilla biten man åkte var finfin!


Efter skidåkning hängde man i varandras rum och vi gick inte och la oss förrän klockan tre på morgonen. Åh så kul! Vid 12 behövde alla vara på sina rum, men vårat rum blev rena samlingsplatsen där vi försökte smussla folk in och ut, riktigt spännande och kul. När en EF-person knacka på dörren hoppa alla ner bakom sängar och fåtöljer. Tyvärr blev vi "busted" vid två slaget så då var det slut på det roliga:)

På morgonen var det hotellfrukost med gröt i påse med äppelsmak, kakor och blåbärs scones. Nyttigt ska det vara!


Jag delade rum med tre andra tjejor, varav en hette Helen och hon träffade jag innan i Hawaii. Det var jättetrevligt att träffa henne igen! Hon är himla go! Vi satt och prata inne på toan första natten i tre timmar.


När jag kom hem idag blev jag dock väldigt hemlängtansfull. Men jag kom snabbt på andra tankar när vi gick och åkte pulka tills det blev mörkt. Sofie (Norge) kände ochså av hemlängtan och jag tror det är för att vi hade så kul i helgen och måste tillbaka till vardag igen X ) Men det kommer bli bättre snart, det är ju inte långt kvar och imon är det skola igen vilket faktiskt är väldigt kul.

Just nu är klockan 9.57 pm. och jag ska göra lite läxa innan jag ska lägga mig ner och sova. Senaste natten fick jag bara sovit 4 timmar, så det ska bli skönt att blunda:)