Åh vilken bra början på helgen!

I fredags efter skolan drog vi alla iväg till Fine Art Center för skolans musikal-repetition. Jag är inte med i musikalen utan hjälper till back stage. Hur som helst satt jag i publikstolarna och njöt av musik och skådespel, efter detta sprang vi ner i sminkrummet och bytte om. Vi skulle nämligen iväg till Wilmer, en stad 45 minuter från Montevideo för att kolla på The hungergames, filmen baserad på boken med samma namn som i princip alla i min skola har läst vid det här laget. Så hur som helst klär vi ut oss. Jag till Peeta i konditor-format, Martine till Haymitch, Jessica till Katniss, Froya till Fox face etc. Bild kommer förhoppningsvis upp snart:) Jag tog inte med mig någon kamera så jag väntar på att de andra kommer lägga upp bilder på facebook!

Filmen va jättebra, och jag är glad att det var ett tag sen nu jag läste boken så att förväntningar och detaljer inte var superfräsha. Klockan 2 på natten kom jag hem igen men kom inte till sängs förrän klockan 3, för att sedan höra klockan ringa klockan 6, 3 timmar senare. Idag hade vi nämligen tal-tävling igen och den gula skolbussen lämnade skolan klockan 7 på morran. Två timmar bort ligger Luverne där veckans tävling höll till. Jag vet inte om jag har förklarat hur "speech" som aktiviteten heter, går till. 
Det finns flera olika kategorier; discussion, prose, poetry, storytelling, humor. Jag och Martine har Dramatic Duo och spelar upp en liten sketch på 8 minuter. 

Man spelar upp sin pjäs tre olika gånger för olika personer och nya domare varje gång. Vi får gå in i ett klassrum där 5 andra par sitter utplaserade, samt en domare. I början får vi ett papper där vi ser när och var vi ska uppträda. Efter det att man uppträtt får man sätta sig ner igen och se de andra när de uppträder. Det kluriga med dramatic Duo är att man varken får titta eller ta på varandra när man agerar, utan man får helt enkelt hitta en punkt i ögonhöjd någoonstans framför sig där man får fästa blicken och sedan prata som om personen, i det här fallet Martine, står framför dig. Mycket speciellt. Hur som helst gick det väldigt bra för Martine och mig! Vi kom först i vår skola i vår kategori och femma i hela tävlingen som innehöll 35 par. Gissa om vi var stolta! 

Jag och Martine.

Här är talgruppen från Montevideo.

Men efter bara 3 timmars sömn är jag just nu väldigt trött och det ska bli skönt att gå och lägga sig och soova:)

Massa kramar på er!

Vart i hela friden tog vintern vägen?? Jag kommer till Minnesota i tron att jag möter min "värsta" vinter någonsin med metrar av snö och iskall kyla. Istället sitter jag här i  mitten av Mars månad på trappen i t-shirt, uppvikta jeans, barfota och svettas med ett glas iskallt vatten. Igår var det 82 F ute, vilket motsvarar 27 grader celsius! Helt galet underbart! Vi slår rekord varje dag verkar det som.

Jag är så himla glad just nu. Jag vet inte riktigt varför. Kanske är det för att huset fortfarande luktar så himla gott av supergod mat bestående av wookade grönsaker, kyckling, ris och mumsig sås från dagens middag, tillsammans med en härligt frisk sommarlukt av alla öppna fönster, mörk choklad och Girlscout cookies. Sittandes med värdföräldrarna i vårt fina vardagsrum med härlig folk/indie musik och bara myyyser. 

Idag hade jag tal-tävling igen. Det var första gången idag som vi inte använde manus och jag var riktigt nervös. Vi har inte fått något pris på hela säsongen och hade inga förväntningar. Men idag, när det var vår kategori som skulle ha prisutdelning (Och med vår menar jag min och Martine som har valt Dramatic Duo som kategori och alltså gör en 8 minuters pjäs monolog tillsammans) så helt plötsligt hör vi våra namn! Vi kom delad sjua i hela tävlingen och det var över 36 deltagare (I vår kategori, tillsammans idag var det 500 elever från olika delar av vårt county). Jag är så jäkla stolt över oss!  

Så det har tagit upp större delen av dagen. Gick upp kl 6.45 för att skynda iväg till skolan för att hinna med den gula bussen som tog oss 45 minuter mot Granit Falls håll, tror staden hette Marshall..? Vi kom inte hem förrän klockan 6 på eftermiddan. En lång men rolig dag!

Kom hem och laga mat med Marc och sedan kom några familjevänner över med deras barn som är kompisar med Willa och Henry. Helt plötsligt rusar Henry iväg, direkt in på toan och kräks. Stackarn! Han hade övernattning igår och gick inte och la sig förrän 6 på morgonen och har klunkat läsk i mängder. Han behövde sova! Så han gick och la sig tidigt idag och vi hoppas på att han mår bättre imorgon:(

Annars då? Igår hade fyra vänner och jag en "Vampire Diaries" kväll, en TV-serie som i Sverige går på femman på.. torsdagar, eller om de har bytt till fredagar nu. Hur som helst, vi gick direkt till Wal-mart efter skolan för att köpa hemma-pizza, läsk och snacks. Sen gick vi vidare hem till Elijah's hus och påbörjade där ett vampyrmaraton! Vid midnatt gick vi allihop; Elijah, Sofie, Daylen, Alyssa och jag ut på en promenad och kolla stjärnor och klättrade träd. Så kul!:D

I veckan började vårsporterna och jag har börjat i Softball! Det är som baseball, som i sin tur liknar brännboll men ändå inte. Softboll "är för tjejer för tjejer kan inte spela baseball" (aaargghh! jäkla ojämlikheTER) Men hursomhelst är det skitkul och jag känner mig mer hemma där än jag gjorde i Cross Country practise förra terminen.

Imorgon ska vi till mina värdföräldrars bondgår 15 minuter härifrån för att måla och fixa med huset.

Jag hoppas ni alla där hemma mår bra!

Här kommer lite bilder från en massa grejer den senaste tiden:)

Jag och Ambrea på senaste köruppvisningen i tisdags:)

Martine och jag löjlar oss som vanligt.

Nikki och jag på cafét Java River på senaste uppvisningen med Ukelelegruppen.

Helen (från Sverige!) och jag från Mankato/skidresan för ett tag sen:)

Tusen Kramar!

Hittade den här texten på facebook som en klasskompis hemifrån la upp, tyckte den var väldigt bra:

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid

på gott humör och har alltid något positivt att säga.

När någon frågade honom hur han mådde svarade han:

'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.

Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'

Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'

Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.

Jag väljer de positiva sidorna i livet.

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.

'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.

Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.

Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.

Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.

Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen..

Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.

'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.

'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag

Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.

Vad gjorde du då?', frågade jag.

Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.

Hon frågade om jag var allergisk mot något.

Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.

Jag tog ett djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften".

Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.

Inställningen är, trots allt, allt.

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.

Nu har du två valmöjligheter:

1. Radera detta

2. Vidarebefordra det till människor som du bryr dig om.

Jag hoppas att du väljer alternativ 2. Det gjorde jag.

Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här.....

Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.

...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.