Statue of liberty, jag kan knappt fatta att vi har varit där!
Vyn från Empire state building
Dagen efter jag kom hem, välkomsskylten hänger fortfarande uppe och det är dags för frukost i det älskade köket<3
 
Nuvarande status, minus cafet. Idag tänkte jag helt fel och tänkte att jag hade ett möte på min skola klockan 9. Men så visade det ju sig att det inte alls var idag, utan imorgon. Så himla typiskt! Men inte gjorde det någonting, för jag tog med mig min älskade bok, gick till ett litet cafe i haga och satt där och läste i tre timmar med en kopp te. Så himla mysigt. Förövrigt tycker jag att ni alla ska gå och köpa hungerspelen.Nu.
 
Ikväll blir det bio med tjejorna från klassen, imorgon ska jag då till det där mötet och sedan vara med min underbara Fanny!!
 
Ha det bra

En glad Emma picknickandes i Central Park, NYC

Här Hemma i Göteborg händer det grejer. Inte för att just idag var enhändelserik dag, men för övrigt känns det som om att jag knappt haft en hel dag att bara ligga och vila och ta in det faktum att jag faktiskt är hemma. Idag har jag varit hemma en vecka, fasst det känns som mycket längre!

Idag hade jag och mamma picknick i slottsskogen. Vi var äckligt moderna och tog bilen till Subway och köpte en smörgås, tog åter igen bilen till slottsskogen och satt i solen och njöt av det förvånadsvärt vackra vädret. Dock ser det inte ut som att det tänker hålla i sig till midsommarafton.. enligt ett flertal tidningar och datorer, men förhoppningsvis har de tagit fel!

Idag har jag även vågat mig på att sätta mig ner och måla lite ochså. Jag har ju en sådan fruktansvärd kreativitet torka, och har haft sedan typ 100 år tillbaka. Så jag tänkte att om jag bara börjar med ett sträck och låter det gå vart det vill, så borde det väl ändå sluta med att man får NÅN idé. Och jag har faktiskt fått lite idéer nu, så vi får se vad som händer med det.

Idag hann vi även med att hälsa på farmor och hämta hem min guldfisk igen. Har förövrigt ändrat båda kön och namn på fisken. Nu heter HAN Alfons. Han är helt enkelt inte en kvinnlig Apelsin längre, som han hette tidigare. En ny skål fick han ochså. Tyvärr gick hans fru Korall bort för ett år sedan, vilket är väldigt ironiskt då även Korall i Hitta Nemo gick bort... Jag skulle nämnt henne nåt annat.

Annars är livet bra och består av ett himla pointsräknande, då jag har joinat Viktväktarna för att gå ner mina Amerikanska kilon som man har samlat på sig under året.. icke bra. Men det går framåt iallafall. Vissa tycker ju det här med Points är någon slags humoristisk grej.. men funkar gör det! Går ochså med mamma till friskis och svettis och svär över hur otränad man är. Men man måste ju börja någonstans!

Ha det gott:)

Jag gillar inte cliffhangers i böcker. Där man får en historia men inget säkert slut, utan ett "slut" som kräver att läsaren själv antingen får bestämma slutet eller gissa slutet. Jag vill ha hela historian från början till slut och sedan få ett tydligt "The END" som knyter alla lösa trådar. Så därför kommer jag inte heller ha någon cliffhanger här på bloggen. Utan ni får helt enkelt bara ursäkta mig för fördröjningen av detta sista inlägg gällandes mitt utbytesår i USA. Hemkomsten och allt runt omkring den, både innan och efter, har tagit all min tid.

Det senaste inlägget som innehöll någon sorts intressant information, var inlägget om PROM. Prom var evigheter sedan, så vi har en hel del saker att komma i kapp på.

Sedan balen har en hel hop med saker hänt. Bl a. Åkte alla Seniors (Åk. 12) till Valley Fair. Det är en nöjespark som ligger lite utanför Minneapolis med ett stort sortiment av diverse åkturer, mat och spelhjul. Riktigt kul med härligt umgänge.



Här var det blött!

Vi hade "Senior Banquette", vilket var något för alla i årskurs 12. Det serverades mat, det var tävlingar, man delade ut priser så som "Best Smile", "Best clothing", "Craziest person" osv.


Tyson och Clara fick priset "Best Attitude".. mjo...

Och sedan så kom ju dagen så mamma, pappa och Anton kom och hälsade på/hämtade hem mig.

Min älskade familj, som jag har saknat dom och helt plötsligt var de där! Åkte i en grå hyrbil uppför infarten till mitt hus. De hade turen att komma hit då det var examensdags! Vi gick på examensfester hit och dit hela dagarna, och höll även i en egen graduation party. Äntligen var de i Montevideo. Ögonblicket när jag dök in i mammas famn var obeskrivbar. Silken lycka!

Min värdfamilj och jag i graduationhatt, minus två värdbröder som inte var där. Från vänster; Anne Jo, Deb, Collin, Jag, Steve.

"För vi har tagit studenten!"

Alla seniors i kören

I sista varvet runt skolans korridorer var det både ledsna och glada miner. På kanterna runt hela skolan stod alla och hejade på 12:orna. Det var många tårar den dagen. Sista dagen som elev på Montevideo senior high school...

Snyft

Några sista bilder med Soft Ball laget. GO THUNDERHAWKS!!

Några sista roliga stunder med fantastiska människor<3




Här är ett av många kort från mitt och Elin's examensparty. Vi tog kort med alla gäster, vilket visade sig bli MÅNGA!


Med familjen gjorde vi en massa grejer, bl. a. besöka en keramiktillverkare.


Vi åkte häst och vagn

Och hälsade på värdsläktingar

Och andra invånare i Montevideo. På bilden står vi med Martines värdfamilj, Kathy och Paul, deras dotter Froya och Martine var inte hemma.

Sista kvällen blev det Bonfire

Det blev indiandans!

Och en massa massa mer. Och nu är året över. Ett helt år fullt av minnen, händelser och erfarenheter. Jag är så glad och stolt över att jag gjorde det och över att jag faktiskt klarade det. Hela året har varit som en bergådalbana av känslor. Mycket att uppleva och ta in. Jag kom dit utan att känna någon och lämnade en till familj, en massa vänner för livet, ett land att kalla mitt hem och ett berg av självständighet, självkänsla, självsäkerhet och erfarenhet.

Jag lämnade Montevideo i tårar, men kommer hem som en ny Emma. Alla färger är mycket starkare, alla människor är mina bästa vänner och alla platser är hemma - men nya. Helt underbart!

Min älskade familj välkomnade mig med ett överaskningsparty och jag har tillbringat min tid här hemma med familj och vänner. Äntligen är jag HEMMA. Det känns helt underbart!!!!!!

Ja, så då var det över, även på bloggen. Tack alla ni som följde med mig på resan, genom bloggen, tack till alla vänner och familj som har stöttat mig och tack till min värdfamilj. Det ska bli skönt att komma in i gamla vanliga rutiner igen. Åter igen skriva en massa tråkiga inlägg om ingenting här på bloggen.. härligt det ska bli! :D