Innan vi åkte iväg på äventyr i Kina så hade jag hur mycket läxor som helst, in i det sista var det 110%. Allt hände överallt och fester, kompisar, läxor och ärenden klämdes på små utrymmen. Jag satt ända in på kvällen med sista läxan när jag skulle åka tidigt nästa morgon. Men så åkte vi iväg, lämnade skolsvaslutning och klass bakom mig och kunde inte riktigt njuta av att jag som grädde på moset faktiskt fått sommarlov och att alla måsten i och med skolan var som bortblåsta. Stressen och mitt dagliga mått med ångest för saker och ting ville inte släppa, förrän nu. Nu när jag är helt hemma och har tre lugna veckor framför mig försvinner all stress och jag upptäcker att jag har ju faktiskt sommarlov nu.

Men efter att ha haft en månad av hektiska dagar och roliga kvällar har legat på varandra och man alltid, alltid hade något att göra, så blev det plötsligt helt tyst. För inte bestämmer jag saker med kompisar när jag är bortrest. Så just nu har jag lite ångest över att jag inte har något att göra, ingen att träffa. Inte  är det nödvändigt heller dagen efter midsommarafton, nyss hemkommen från resa, egentligen. Jag borde egentligen bara slappna av, hoppa i mina myskläder och bara sova ikapp de förlorade timmarna.

Men nej, jag kan inte slappna av. Som  tur är, är det här inget problem som inte facebook kan fixa. Användarnamn, lösen, evenmang, acceptera, ringa och bestämma saker med kompisar, städa rum, på med bikini, sola, fram med kamera, ta sommmarkort i naturen, jogga, fixa med utbytespapper. Ja, sedan så har jag tagit vara på den här dagen så gott det går. Lagt grund för sociala sammanhang, gjort en lugn hemma-arena i mitt rum, fått tillbaka friskhets-tecken av sol och te, skaffat lite hobbytid med redigering av sommarbilder, fått lite motion samt fått saker gjorda.

Dagen blir vad man gör den till. Idag är det sol. 
 
Bror och jag på planet påväg till Kina

Kommentera

Publiceras ej