Idag är det dagen innan. Dagen innan! Förstår ni innebörden i det? En dag kvar att pussa mammas lena kind, gosa med de  finaste hundarna i världen, ha kul med de bästa vännerna, strosa runt på Frölunda torg, andas svensk lukt, ligga på mattan i mitt fina rum och lyssna på Håkan Hellström. En dag kvar tills jag lämnar allt det, iväg på äventyr, ut på okänd mark. Det är helt otroligt.

Jag minns då jag satt i vårt kök, framför en ung returnee med basker på huvudet, blå ögon, tredagarsskägg och rutig skjorta. På matbordet låg dokument utspridda, pennor och papper. Och där satt jag. Med en orange tunika, höst-blekt ansikte och nervöst knäppta händer under bordet. Det var intervju. Obligatorisk intervju, där vi pratade om hur året skulle gå till, där han skulle se om jag var en OK tjej att skicka iväg på utbytesresa samt se om min engelska var tillräckligt bra.

Jag minns hur kluven jag var. Jag var inte säker ifall jag ville åka. Vågade jag? Var jag stark nog? Ska lilla jag över atlantan... ensam? Ett helt ÅR?! Jag velade i månader. Vågade inte ta ett beslut. Men tillslut. Jag skulle iväg. Jag SKA iväg till USA.

Men det var längesen nu. Över ett år sedan. USA var långt borta och jag satt fortfarande i trygga skolbänken, hemma i Göteborg. Men dagarna gick, dagar blev veckor och ... aa, ni förstår.
Nu sitter jag här helt enkelt.  En dag kvar.

Jag har packat, fixat och donat hela dagen. Allt som måste vara med är med och jag känner mig väldigt bra förberedd, till skillnad från de hemska mardrömmar jag haft; Där jag upplevt att jag varken packat eller tagit med allt viktigt som jag behöver och skyfflas på ett flyg som jag inte ens vet om det är påväg mot rätt håll.
Nej, nu finns bara en sak kvar att göra och det är att läsa en kort liten travel guide som öppnar upp lite för mig vad som kommer hända på flygplatsen. Annars är allt klappat och klart

Aldrig skulle jag hellre stannat hemma. Jag är redo! Familjen jag hamnat hos känns så rätt, så BRA. Perfekt läge, nära storstad, nära skola, ute på landet i det fria. En familj som är erfaren då det gäller utomstående barn och ungdomar. Det kunde liksom inte blivit bättre. Ansvaret för ett lyckat år nu, ligger hos mig.

Jag är inte fullt så nervös som jag var för bara några dagar sedan då jag nästan kände lite ångest. Istället känner jag mig så jäkla taggad och förväntansfull. Det här kommer jag klara av..!

1 kommentarer

Fanny

16 Jul 2011 09:31

Du kommer klara det toppenbra, ingen tvekan. Se till att ha det grymt kul nu! Du är bäst <3

Kommentera

Publiceras ej